Med en ny valp i huset har jag återigen blivit påmind om hur mycket man i träningen tjänar på att ha kreativa hundar som lär sig att frivilligt utföra saker som vi som förare gillar, och hur snabbt man når resultat i träningen när man arbetar med positiv förstärkning 
!
Grundtanken i att jobba med positiv förstärkning är att belöna de beteenden som du vill ha! Eftersom våra hundar är opportunister (utför sådant som de tjänar på), så kommer de beteenden vi förstärker (belönar) upprepas oftare och oftare. Förutom att detta är – enligt mig – det absolut bästa och effektivaste sättet att nå resultat, så är det också det allra roligaste sättet och sättet som ger den absolut bästa känslan i kroppen. Man blir alltid gladare av att leta efter saker man kan belöna, istället för att stirra efter saker man kan bestraffa!
Och genom att förstärka hundens spontana/frivilliga beteenden , så får vi en hund som använder sin egna kreativitet till att komma på saker de kan göra för att få sin förstärkning. Detta är det absolut enklaste (och något av det viktigaste) att börja med när man får hem en ny hund, vare sig det är en valp eller äldre hund.
* Vill du ha en hund som alltid kommer på inkallning? Börja med att belöna hunden varje gång den spontant söker upp dig.
* Vill du ha en hund som har fullt fokus under fotgåendet? Börja med att belöna hunden varje gång den spontant söker ögonkontakt.
Har man väl fått hunden att förstå vilket beteende det är som ger förstärkning, så är det sen ”bara” att göra successiva kriteriehöjningar, generalisera beteendet, slänga på lite störningsträning/kvalitetssäkring och sen har man ett komplett beteende (ja, liiiiite förenklat blev det kanske, men ni förstår nog tanken 
! ).
En extra fördel med att förstärka hundens frivilliga beteenden är att vi inte kommer att behöva tjata på/röstkorrigera hunden att fortsätta beteendet vi vill ha. Att tjata på hunden hämmar dess kreativitet och gör att den släpper sitt ansvar för uppgiften vi håller på med, även om vi efter korrigeringen belönar hunden för att den återupptar beteendet. Detta till skillnad från hunden som lärt sig att om den frivilligt bjuder på beteenden och får förstärkning för dessa, så är det ett korrekt beteende som den kommer att tjäna på att fortsätta utföra.
En hund som är van att bli tjatad på lär sig att om den ex. tappar fokus under fotgåendet, så kommer föraren korrigera den och säga till den att återta fokus. Varför skulle då hunden själv ta ansvar för att bibehålla fokus, eftersom den vet att föraren håller stenkoll på det och säger till?
Resultatet av detta kan bli att hunden blir mer och mer ofokuserad, precis tvärtemot vad föraren hade hoppats på, då detta lätt blir en beteendekedja för hunden (hunden tappar fokus -föraren korrigerar-hunden återtar fokus-föraren belönar-hunden tappar fokus osv) där hunden har lärt sig att för att få sin belöning så måste man titta bort, bli korrigerad och sen titta tillbaka. Inte precis det man var ute efter att lära hunden .
Observera dock att jag inte säger att röstkorrigeringar är av total ondo! En enstaka, välplacerad, väl avvägd röstkorrigering kan ge suveräna resultat ( jag har använt det själv vid startskall på hopp-apport).
Men om man i sin hundträning hamnar i att man under stor del av tiden måste gå in och säga till, tjata på och korrigera sin hund (särskilt om korrigeringen är hård, högljudd och utdragen, tänk ”stå och skrika på hunden” 
) anser jag att man behöver tänka om och tänka till, för detta är inte ett roligt träningssätt vare sig för oss eller våra hundar. Våra hundar förtjänar inte att vi står och gapar på dem, det är inte de som valt att vi ska träna!
Men för att återgå till det jag startade med; att förstärka spontana beteenden är ett superbt sätt att lättsamt och positivt få fram felsäkra beteenden. Så har jag börjat med Barney när jag tränat inkallning med honom, för att få honom att tycka att det är SUPERKUL att komma när jag ropar:
* Belöna att han frivilligt söker upp mig i huset.
* Belöna att han frivilligt söker upp mig i trädgården.
* Belöna att han frivilligt söker upp mig när han är lös på promenader.
Eftersom jag hela tiden förstärkt att han kommer (hela vägen) fram till mig, så har detta beteende blivit väldigt frekvent på promenaderna. Då var det lätt för mig att lägga signal på detta i form av ordet ”kom” (vardagsinkallning). Eftersom jag har flera hundar så väljer jag oftast att lägga till hans namn (lystringssignal) till inkallningsordet, så att hundarna ska kunna urskilja vem det är som kallas in. Detta kommando har jag tränat in under ett par olika steg/situationer:
* Barney springer emot mig = ”Barney, kom!” – Barney kommer till mig = förstärkning
* Barney står still och tittar på mig = ”Barney, kom!” – Barney kommer till mig = förstärkning
* Barney tittar på annat = ”Barney, kom!” – Barney kommer till mig = förstärkning
* Barney rör sig åt motsatt håll från mig = ”Barney, kom!” – Barney kommer till mig = förstärkning
Det senaste, att kalla in honom när han springer ifrån mig, testade jag för första gången idag. När vi var ute på promenad fick hundarna springa lösa, och när alla tre satte fart ifrån mig, så klämde jag till med ett ”Barney, kom!”!
Och genast svängde lilla snuservalpen runt från de andra och rusade tillbaka till mig med galet viftande svans, precis så som jag önskar att inkallningen ska vara! Och detta tack vare att jag redan från början förstärkt det bra frivilliga beteendet(= komma till mig) och indoktrinerat honom i att det är SUPERKUL att komma till mig och gett honom en förväntan på att få förstärkning hos mig.
Förhoppningen är att denna förväntan kommer ligga djupt i honom så att beteendet ”komma på inkallning” kommer att ligga högt på hans lista även om/när annat i omvärlden som ex. tikdoft, viltdoft, djurspillning eller andra läckerheter kommer att börja locka honom 
!
Spontant uppsökande av mig i skogen, med galet viftande svans 
!
