Jag har (ännu en gång 
) börjat fundera på det där med kropp och vikt. Det är väl en klassiker och kliché (och tvångsmässigt) att göra detta i december, när det gamla året går mot sitt slut och det nya året ligger friskt, fräscht och som ett oskrivet blad framför en. Men jag får väl vara lite klyschig då !
Jag går ju och bär runt på ett X antal extrakilon, som jag vet att jag borde aktivt jobba för att få bort. Och jag vet egentligen hur jag ska göra det!
- Bättre mat
- Mindre portioner
- Mer motion
Det finns inget annat som fungerar, hur mycket folk än skriver om olika dieter (Atkins, GI,VLCD, LCHF, ACDC och allt var de heter… ;) ) så finns det ingen quick fix, ingen mirakelkur, ingen annan väg än balansen mellan kalori in – kalori ut. Allt annat är total bullshit! Äter man bra och motionerar bra så KOMMER man gå ner i vikt. Däremot så finns det ju givetvis många aspekter som ligger till grund till varför man inte lever efter dessa enkla riktlinjer, ex karaktärsbrist, depression, medicinering, hemmablindhet osv. I mitt fall är det bristande karaktär, tröstätning/sockerberoende, PCOS och ren lättja som gjort att jag vuxit kilo för kilo. Samt att jag tycker att ”fel” och fet mat är så GOTT !
Sen är ju inte det viktigaste att gå ner i vikt, utan det är att ändra sitt sätt att leva så man inte går upp igen. Alla kan vi gå ner massa kilon genom olika snabbkurer eller självsvält, men få är de som lyckas ändra sitt sätt att leva i ett helhetsperspektiv. Jag har dock turen att ha en inspirationskälla och ett levande bevis i min direkta närhet, som har klarat av denna livsändring, som bevisat att det GÅR att lyckas att ändra sig själv på ett sunt och hälsosamt sätt.
Morsan.
Nu får mamma ursäkta min ärlighet ett tag ( 
) , men hon var kraftigt överviktig/fet, älskade godis och ostbågar, lagade mat till 8 när vi bara var 4 i familjen (vi åt portioner för 2 personer hela familjen, dock har syrran och pappa alltid hållt sig smala ändå, fuskisarna ) och jag kommer inte ihåg att jag sett henne motionera en enda gång sen jag var ett litet barn. Hon var ofta förkyld, trött och utmattad och hade sömnapné . Hon körde då och då på någon kur med viktväktarna, pulver, keso-och-knäckebrödsdiet (-89 körde hon den kommer jag ihåg, då var hon smal och hade hockeyfrilla när vi hämtade vår första hund ) eller någon annan diet. Hon tappade då ett gäng kilon, men då hon bara la om sin mat och inte sitt träningsmönster eller sitt sätt att tänka, så samlade hon snabbt på sig dem igen.
Men så för lite drygt ett år sen så började mamma sin vikt(livs)resa. Hon gick med i Xtravaganza, började äta rätt och träna rätt, och kilona rasade. Nu är hon runt 40 kg lättare, och från att ha varit en soffpotatis så är hon både ute och joggar och går till gymmet och tränar flera gånger i veckan, och framförallt så tycker hon att det är KUL att träna! Hon äter bra och njuter fortfarande av godsaker som choklad och snacks, men nu kanske EN bit choklad eller NÅGRA ostbågar istället för en hel påse (som jag lätt kan sätta i mig nu :O ) och inte alls lika ofta som förr. Och framförallt så har hon ändrat sitt sätt att tänka, hon tänker inte ”jag kör en pulverdiet ett tag så blir jag smal och kan sen köra på som vanligt” utan hon har ändrat helheten i sitt liv och i sitt sätt att tänka. Det är både imponerande och inspirerande!
Morsan november 2010
Morsan september 2011
Så då till mitt problem: Varför kan inte JAG lyckas med det?!
I grund och botten finns det ett par simpla saker som hindrar mig: Jag är fet, lat och bekväm ! Jag saknar karaktär och viljestyrka, och är så SJUKT sugen på sött och fett och salt att det känns som att jag skulle avlida om jag inte fick det när jag blir sugen. Jag visar alla tecken på ett sockerberoende, och likt alla andra beroenden så får jag både abstinens och utsättningssymptom om jag inte får min ”fix”. De som är t.ex nikotinberoende vet nog vad jag pratar om…
Men jag vill lyckas. Åh härreGUD vad jag vill lyckas ! Jag vill inte lyckas med en snabb viktnedgång, inte lyckas med att dricka enbart soppa en månad, inte lyckas med att svälta mig själv, inte göra en hysteriskt träningsinsats under en månad som sen rinner ut i sanden. Jag vill lyckas med att förändra mitt liv.
Som sagt, jag lider av en extremt dålig karaktär vad gäller mat. Jag har inga spärrar eller gränser, utan jag äter tills det tar slut. Jag har ett uppfuckat ögonmått och en snedvriden syn på vad som är ”lagom” och hur en ”normal” portion mat ser ut. Så jag behöver hjälp ! Jag vet ju att jag redan har Andreas till hjälp och stöd, och även resten av familjen i den mån som jag skulle behöva det (utom pappa, hans idé om bra mat är en burk bruna bönor och två paket bacon avrundat med en Alladinask ;)! ), men min karaktärsfattiga kropp behöver mer. Jag håller på att titta ut lite olika verktyg som man skulle kunna ta till hjälp om det kniper.
Men jag ställer mig ändå lite tvivlande till dessa (eller mer till min egna karaktär och förmåga att fullfölja) då jag testat för några/flera år sedan med varierande men ej kvarvarande resultat. Är det bara slöseri med pengar att använda sig av dessa verktyg? Eller kommer det vara en hjälp? Samma sak med gymkort (har testat det med ), kommer jag finna tiden att åka till gym och träna utöver hundmotionen, eller behöver jag hitta andra alternativ som går att träna hemmavid (typ Wii eller träningsDVD) så man inte behöver lägga tid och bensinpengar på att ta sig in och ut från stan extra många gånger under veckan?
De verktyg jag har tittat på än så länge är:
Erfarenheter och åsikter om något av dessa?
I vilket fall som helst, så behöver 2012 betyda en ändring. Inget hysteriskt, inget överdrivet, men ändå något radikalt. För nu får fanimej the botten vara nådd!
!
!
Detta foto på Lyxa är taget med ISO 6400, så det är taget i rätt så mörk miljö -Large.jpg)
